Är vi odödliga?

Är vi ”odödliga”? När jag växte upp, gick i gymnasiet och livet verkade oändligt och lekfullt, så kände man sig nästan odödlig, oftast i alla fall. Sedan växte man upp, fick lite perspektiv och upptäckte en verklighet som också bestod av arbetslöshet, sjukdomar, sociala problem, orättvisor och allt det där som de flesta vet finns och kan drabba oss alla. Jag upptäckte med hjälp av många andra ett samhälle med stora klassklyftor, men också med stora möjligheter och rikedomar.

Efter det här valet är frågan om vår ”odödlighet” berättigad, har väldigt många glömt verkligheten eller väljer man att blunda och hoppas att man klarar sig. Vi är många som har det ekonomiskt bra, det mesta fungerar och inga större farsoter finns. Det borde då också vara självklart att skapa ett solidariskt och rättvist samhälle. Det borde vara självklart att öka den gemensamma offentliga konsumtionen så att vi kan bygga ut sjukvården, satsa mer på omsorgen om de äldre, anställa fler i förskolan, på fritidshemmet och i skolan. Lika naturligt borde det vara att den som blir arbetslös eller sjuk inte ska förnedras och slås ner istället för att få ett värdigt och konstruktivt stöd.
Javisst, svarar säkert många. Men javisst måste också betyda att vi tar ställning för att mer resurser ska gå till välfärden. Vi väljer samhälle genom att aktivt ta ställning. Skattesänkningar för främst höginkomsttagare, otillräckliga statsbidrag och privata vinstintressen i välfärden arbetar mot en rättvis fördelning.
Många har uppfattningen att stå opåverkade och utanför. Inget drabbar mig, jag har jobb, familj, god inkomst och är inte sjuk, tycks man tänka. Vi tillhör de ”odödliga” medborgarna. Solidaritet, empatin, jämställdhet och ett jämlikare samhälle är frågor som väldigt många blundar för.
Jag önskar ingen olycka, men vi alla behöver en utbyggd gemensam sektor som fungerar varje dag, vi behöver en bra säkerhet när vi blir sjuka, arbetslösa eller drabbas av något som rubbar vårt välorganiserade liv. De flesta av oss kommer i en sådan situation. Då kan det vara för sent. Så slut inte ögonen, håll inte för öronen, sluta inte se er omkring, vakna upp, imorgon kan det vara för sent.