torsdag, november 25, 2010

Det går inte att minska resurserna till demensboendet!
Omsorgsnämnden har beslutat att minska resurserna till särskilt boende med demensboende och öka särskilt boende ordinärt boende. Detta betyder att personalen minskar drastiskt på demensavdelningar. Möjligheten att hålla en hög kvalité minskar, personalen räcker inte till och de som blir lidande är naturligtvis de boende. Förslaget borde dras tillbaka. Protesterna är också massiva från demensförening, anhöriga, personal och folk i allmänhet. Ska vi verkligen spara på omsorgen om de dementa. Naturligtvis ska vi inte det.
Omsorgsnämnden har en knepig situation med minskade statsbidrag från en borgerlig regering och med uppdrag att se över sina kostander under 2011. Samtidigt finns det stora behov av mer personal inom flera områden. Men vänta med att ändra resursfördelningen. Ta upp frågan i samband den översyn av verksamhet som nu kommer.
Vi måste ta alla synpunkter, kritik och protester som ett tecken på att vi måste vänta och analysera mera.
Vi har idag en regering som minskar statsbidraget till Kalmar nästa år med 42 miljoner. De vill inte bygga ut välfärden utan skära ner den. Resultaten i kommunerna är tydligt. Dags för uppror!

måndag, november 22, 2010

Vi prioriterar Norrliden!
Idag kom vi, s-v-mp,överens om att gå vidare med en ny förskola Ögonstenen i Norrliden. Vi bygger 6 nya avdelningar. Kostnaden är tills vidare hemlig i avvaktan på beslut om vilket anbud som är aktuellt. Äntligen kan barn, föräldrar och personal lämna gamla och dåliga lokaler och i början av 2012 flytta in i fräscha, nya, utmanande och lockande lokaler. Nu gäller det också att skapa en än mer pedagogiskt stimulerande och lockande verksamhet. Jag är helt övertygad att hela Norrliden får ett efterlängtat och välförtjänt lyft. Det är tur att det finns både förståndiga politiker (skryt) och kämpande föräldrar som vet vad en bra förskola betyder. Vi gratulerar! Nu fortsätter välfärdsbygget trots en borgerlig regering.

måndag, november 15, 2010

Kalmar söndag 14 november 2010

GRATTIS OCH TACK!

Till er alla som arbetar med jämställdhetsfrågorna i Kalmar kommun.

Som ni vet så är det ett intensivt jämställdhetsarbete som pågår i Kalmar kommun. Ni är alla på olika sätt delaktiga i arbetet. Nu har vi tillsammans fått ett pris som bevis på att vi är på rätt väg.

I fredags var några av oss på en resultatkonferens i Stockholm om arbetet med Hållbar Jämställdhet. Ann-Sofie Lagercrantz presenterade en del av arbetet och en film om arbetet i Kalmar visades. Sveriges kommuner och landsting (SKL), som ansvarar för fördelningen av avsatta pengar, delade ut tre priser för enastående prestationer. Vi fick pris för Aktivt ägande av jämställdhetsfrågorna hos både politiker och förvaltningschefer, men lika stor uppmärksamhet fick också vårt övriga jämställdhetsarbete, inte minst nattstopp och att alla förvaltningar omfattas av arbetet.

Jag och Monica Bengtsson fick formellt ta emot priset i form av en tavla på jämställdhetstemat, skapad av Elisabeth Wallin Olsson. Tavlan finns för närvarande i stadshuset. Men priset är naturligtvis lika mycket vårt tillsammans.

Jag vill därför framföra ett stort GRATTIS och tack till er alla för ett bra jämställdhetsarbete. Nu vässar vi klorna för fortsättningen. Vi ger oss inte förrän Kalmar fullt ut är en jämställd kommun.

Nu finns det dessutom mer pengar att söka från SKL för stöd till fortsatt arbete.
Lev jämställt!
Bertil Dahl

söndag, november 07, 2010

Är vi odödliga?

Är vi ”odödliga”? När jag växte upp, gick i gymnasiet och livet verkade oändligt och lekfullt, så kände man sig nästan odödlig, oftast i alla fall. Sedan växte man upp, fick lite perspektiv och upptäckte en verklighet som också bestod av arbetslöshet, sjukdomar, sociala problem, orättvisor och allt det där som de flesta vet finns och kan drabba oss alla. Jag upptäckte med hjälp av många andra ett samhälle med stora klassklyftor, men också med stora möjligheter och rikedomar.

Efter det här valet är frågan om vår ”odödlighet” berättigad, har väldigt många glömt verkligheten eller väljer man att blunda och hoppas att man klarar sig. Vi är många som har det ekonomiskt bra, det mesta fungerar och inga större farsoter finns. Det borde då också vara självklart att skapa ett solidariskt och rättvist samhälle. Det borde vara självklart att öka den gemensamma offentliga konsumtionen så att vi kan bygga ut sjukvården, satsa mer på omsorgen om de äldre, anställa fler i förskolan, på fritidshemmet och i skolan. Lika naturligt borde det vara att den som blir arbetslös eller sjuk inte ska förnedras och slås ner istället för att få ett värdigt och konstruktivt stöd.
Javisst, svarar säkert många. Men javisst måste också betyda att vi tar ställning för att mer resurser ska gå till välfärden. Vi väljer samhälle genom att aktivt ta ställning. Skattesänkningar för främst höginkomsttagare, otillräckliga statsbidrag och privata vinstintressen i välfärden arbetar mot en rättvis fördelning.
Många har uppfattningen att stå opåverkade och utanför. Inget drabbar mig, jag har jobb, familj, god inkomst och är inte sjuk, tycks man tänka. Vi tillhör de ”odödliga” medborgarna. Solidaritet, empatin, jämställdhet och ett jämlikare samhälle är frågor som väldigt många blundar för.
Jag önskar ingen olycka, men vi alla behöver en utbyggd gemensam sektor som fungerar varje dag, vi behöver en bra säkerhet när vi blir sjuka, arbetslösa eller drabbas av något som rubbar vårt välorganiserade liv. De flesta av oss kommer i en sådan situation. Då kan det vara för sent. Så slut inte ögonen, håll inte för öronen, sluta inte se er omkring, vakna upp, imorgon kan det vara för sent.